Min mobil har ju pajat så det är dags att köpa en ny. Jag har absolut bestämt mej för en samsung, eftersom min förra va så bra.

Det står mellan dessa:

Samsung Galaxy Ace, SVART eller VIT? Tycker den är snygg och inte allt för dyr. Dock finns den inte i lager men det står att den ska komma in. Elgiganten 1990kr

Samsung Galaxy Xcover. Det är en mobil som är helt stöt och vattentålig, hade ju definitivt passat mej superbra! Dock är den jävligt ful, och orange på sidorna... Men även om den är ful så funderar jag på den, den verkar ju inte dum alltså! Netonnet.se 2279kr

Så, vad tycker ni? Ace eller Xcover?

Ser det inte underbart ut? Kortet är taget julaftonsmorgon 2010. Jag kan inte säga mer än att jag älskar julen! Jag hatar alla tomtar och skit man sätter upp men det är något speciellt med Julen. Jo det är Lov, julmys i stallet, ibland snö, julklappar, mys med familjen, god mat...härlig tid de!

Hoppas på en riktigt bra jul detta året, snart är det bara en månad kvar!! Längtar ni lika mycket som mej?

 (enda bilden jag hittade på dom bägge) 

Jag gick slupmässigt in på en blogg precis. Där var det en lista över många saker en förälder måste vara för att vara perfekt. Avgör själva om det stämmer eller inte!

Man måste

- vara framgångsrik i sin karriär

- ha ett aktivt umgänge med många framgångsrika vänner

- köra en dyr och snygg bil

- ha ett sommarställe eller en jättestor husbil

- köra barnen i de senaste barnvagnsmodellerna, absolut inte ha färre än tre barnvagnar för olika tillfällen

- klä barnen i nyinköpta Polar´n och Pyret-kläder

- se till att alla dagens fem måltider är hemlagade från grunden

- hålla hemmet konstant och skinande nystädat

- köra runt barnen på sina aktiviteter, de bör ha minst två stycken var

- aldrig höja rösten utan hålla den milda vänliga tonen oavsett situation

- se till att barnen har det senaste i teknik- och prylväg såsom Ipod, surfplatta, egen TV, Wii, Playstation, Nintendo och självklart en mobil av senaste modell

 - grilla med grannarna varannan helg under sommaren

- åka utomlands på semester minst ett par gånger om året

Så vart tog den föräldern vägen som bryr sej om sina barn och gör det bästa för att dom ska få en bra uppväxt? Helt ärligt, stämmer ens något? Jag är faktiskt riktigt tveksam, några stämmer till hälften som " köra runt barnen på sina aktiviteter, de bör ha minst två stycken var". Varför inte ha en stor aktivitet? Eller heter det inte intresse föresten..? Jag tror iaf inte att detta var den prfekta föräldern för mej, eller... dom hade gärna fått städa lite mera, gärna för mej med  

Visst är det många som ska fira halloween på lördag? Varför då? Jag va så helt säker på att man firar det nästa helg men väldigt många har sagt emot mej. Många verkar köra halloweenfest två helger på raken..haha smart där! Nu har jag forskat, här kommer svaret!

Ska du fira enligt amerikansk tradition är det 31 oktober som gäller. Dock kan du även fira aftonen före alla helgons dag (vilket i år är 4 november).

Här kan ni läsa mer.

"Android och iPhone-app under oktober
Många har efterfrågat en Bloggplatsen-app för att enklare kunna blogga från sin mobil. Vi är i slutskedet av utvecklingen av vår app och kommer lansera den både för Android och iPhone-telefoner under oktober."

Såhär står det varje gång man loggar in på bloggen, men vart är appen då? Nu har jag kollat efter den var och varannan dag i nästan en månad... Det vore awesome att kunna blogga från mobilen på ett enkelt sätt. I dagsläget får man gå in på bloggplatsen.se och blogga som man gör på datan, skitjobbigt + går ej att lägga upp bilder.

Jag saknar en app, kom igen nu! När blir den klar?

Livet finns bara där
Självklart och som om det alltid funnits
Rutinerna tar över
Vi hinner inte
Dagarna bara rusar iväg
Och vi följer med
som om vi var tvungna till det
Men vem har sagt
att vi måste springa genom livet?
Vem har bestämt
att allt ska gå så fort?
En dag kanske allting stannar upp
Inom loppet av bara några minuter
kan hela vår värld förändras
Den värld vi tar för given
De människor vi älskar
men inte alltid talar om det för
När de försvinner
finns inte längre någon självklarhet

Har ni tänkt på hur varje dag vi bara går och längtar frammåt, vi längtar efter helgen hela veckan, längtar efter lov, längtar tills vi fyller 18.. vi bara längtar frammåt. Lev dag för dag, stressa inte. Vi ska ta vara på våra liv!

Jag springer in på skolans toalett med en stor klump i magen. Allt klotter, det smutsiga
golvet, den krossade spegeln och den äckliga stanken får mej att vilja spy. Jag klarar inte av mer! Nu är jag 13 år och mitt liv har ingen mening. Så länge jag kan minnas har jag känt mej ensam, osynlig och ful. Jag kollar länge i den krossade spegeln och funderar på hur jag ser ut. Jag drar upp luggen och kollar på alla mina ärr i pannan.

     Jag torkar mina tårar och smyger försiktigt
ut från toaletten. Det är som vanligt mängder med elever i den långa korridoren
som leder till den hemska matsalen. Fiskpinnarna smakar som all annan mat i
skolan, det är lika vidrigt och slafsigt som vanligt.  Jag kollar mej runt i matsalen, sen går jag och sätter mej i ett hörn så som jag brukar sitta i dag efter dag.  Jag tvingar i mej maten eftersom jag inte vet om jag får något när jag kommer hem. Så fort jag ätit upp skyndar jag mej där ifrån.

          Jag knuffas fram i korridoren, det känns
som ingen ser mej. Jag tvingas hela tiden skynda mej undan så att ingen går in i mej. I klassrummet är det som det brukar, stökigt, högljutt, varmt och bara av hälften av klassen är närvarande.

          Jag sätter mej längst fram, helt själv. Ingen annan vill sitta bredvid mej. Tystnad uppstår i klassrummet när den gnisslande dörren rycks upp. Mina tankar virvlar runt i mitt huvud. Vad kommer hända idag?

          Han stiger sakta in i salen och sveper blicken över alla i klassrummet, alla utom mej. Han för ner handen i sin högra ficka på sina slitna gamla jeans och gräver efter en krita. Ännu en gång sveper han blicken över klassrummet. Han vänder sej om och skriver så hårt på tavlan att ett högt gnisslande ljud från kritan skär in i mitt huvud.

           Jag tror att detta kommer bli yttligare
en hemsk kemilektion. Man vet aldrig vad kemiläraren han kan hitta på. Förra veckan fick han lilla oskyldiga Lisa att gråta. Jag vet inte varför hon grät eftersom han tog med henne in i skrubben längre ner i korridoren. 

           På tavlan står det ”LÄXFÖRHÖR”. Ett svagt viskande ljud börjar gå i klassrummet, ingen verkar veta att vi hade läxa. Jag är inte säker på om han berättat det. Jag har iallafall läst det vi gick igenom förra lektionen.  

-  Hur många neutroner och protoner finns det i helium?

Jag räckerupp handen men han låtsas att inte se det, jag stäcker mej extra högt för att
få svara på frågan. Han höjer rösten och skriker:

-  Anna, har du inte läst läxan?

Hon sänker blicken ner mot golvet. Kan hon inte detta? Det är ju otroligt enkelt, han gick ju igenom detta med oss på förra lektionen.

-  Är det någon som över huvud taget har läst läxan?

Ingen vågar svara. Åter igen räcker jag upp handen, men förståss ser han det inte.  

          Varför ser han inte mej?
Jag vill visa allt jag kan, men jag får aldrig chansen. Det enda jag får är ärr, jag har ärr både i min panna och djupt in i hjärtat. Ärren blir djupare och djupare för varje dag och dom kommer alltid finnas kvar.  Jag går runt med en klump i magen hela dagarna.  Kommer klumpen någonsin försvinna eller får jag leva med den hela livet?

          Lektionen slutar och alla går snabbt ut ur klassrummet. Jag skyndar mej att skriva klart mina anteckningar. När jag kollar upp ser jag att alla är redan ute ur klassrummet,
även kemiläraren.  Jag plockar ihop mina böcker och går till dörren, jag trycker ner det kalla handtaget och känner att dörren är låst. Jag trycker extra hårt på handtaget och knuffar allt jag har på den stora gråa dörren.  Jag knyter mina händer och börjar slå och banka på dörren, jag börjar till och med att sparka på den. Trots alla mina hårda slag verkar ingen höra mej, tårarna börjar sakta rinna ner för mina kinder. Jag förstår nu att jag kommer behöva stanna här i detta lilla, kalla och gamla klassrummet hela natten. Ännu en gång känner jag mej osynlig och ensam.  Varför lever jag? Jag kan lika väl dö, ingen ser mej och ingen kommer att sakna mej. Mitt liv verkar inte ha någon mening alls.  Min
pappa bryr sej inte ens om mej, jag förstår att mamma stack. Nu kommer jag få sitta här hela natten i skolan, helt ensam. Jag får tillbringa natten här med
alla minnen och allt ont min pappa gjort mej.   Jag kommer aldrig glömma den gången han
smällde till mej med sitt skärp i min panna, dom ärren har jag resten av mitt
liv.  Min pappa kommer förståss inte sakna mej. Jag vill så gärna visa att jag är duktig för honom, jag vill få beröm och känna att han ser mej. Varför låste läraren in mej som efter
skoldagens slut jag kallar pappa?

          Vad jag önskar att min mamma skulle komma tillbaka och hämta mej.

Nåå vad tycker ni om min novell? Är det något jag kan förbättra?  Släng gärna en kommentar och ge mej tips, lämnar in den i slutet av dagen  (Texten blev lite konstig när jag koprierade den men tror jag rättade till det mesta)  

 kopierat rakt av                   kopierat rakt av 

Ny händelse:

Michelle Petursson, Linn Larsson, and 4 andra personer commented on ett inlägg you were taggad in. 21:20

Såhär stog det alltså i en ny händelse på facebook. Haha gissa vilket språk? Were taggad in....hmm failat facebook!