Nu sitter jag och väntar på mamma. Vi ska nämligen beställa lite grejer från jacson, eller hon ska. Jag tror inte att jag ska köpa något, måste spara dom pengarna jag har..haha

Idag har skolan varit rätt skön faktiskt, hade nog en av dom roligaste rasterna ever på Dingle. Axel lyckades välta ut blomman på bordet o allt vatten rann ner i Sofias knä, snacka om underhållande! Vi har haft 3 timmar matte och tre timmar biologi idag, vilket tog på krafterna. Till middag var det pannkakor, muums! Dom var riktigt goda!:)

Bazindra gick verkligen kanon idag, jävlar vilken häst jag har! Dolly ska vi inte prata på, hon har inte vart fin eller snäll häst idag..

  ÄÄÄlskling           

De är så jävla gött att sluta 11.50 varje tisdag, sen har vi en snäll lärare med så vi slutade väl 11.30, fan va najs! Hemma strax efter tolv, åt en billys, drack oboy, bytade om och nu ska jag ut och rida. Planen idag är att rida alla fem hästarna, det hinner jag utan problem. Ska också göra helt klart på mitt rum.

Fan va najs att de är sol ute, helt magiskt ju! Haha,, eller va säger du Therese;)?

 Bild från höstlovet förra året. Tagen av kusinMalin

Jajamen, pen dag i skolan! Fick håltimma på gympan så hade bara en ordentlig lektion och det var svenska. På håltimman gick jag och Therese och köpte godis o sen gick vi hem till Mattias och kollade på film, typ den hette något med Dick haha.

Imorse sa en lärare till oss att svenskan kanske va inställd på fredag, så vi frågade våran svensk-lärare men de visste inte hon om. Så börjar ju någon säga i klassen att de står på något jävla adela net..?? Aja, Axel o erik fick köra armbrytning om vi skulle ha lektion eller inte. Självklart vann ju Axel (som planerat) och vi får sluta 11.50 på fredag, fan va najs! Måste säga att Helena är en sjukt pen lärare!

Efter skolan så red jag Zindra o Dolly, bägge gick hyfsat bra. Jag har också spikat upp mängder med tavlor på rummet och städat hela källaren, den blev jävligt mycket renare!

höhö, nu ska jag va inne på fb lite o sen ska jag se på full frys!

Om jag inte svarar på era sms så tror jag inte jag får dom..som vanligt krånglar det för mej.

Shit, är ledsen att jag inte hunnit blogga. Jag har mängder att berätta men jag vet inte hur mycket jag orkar berätta... Iaf i fredags sov jag o Therese hos Mattias, vilket var väldigt väldigt skoj! Blev inte mycket sömn men jag sov i stort sätt hela vägen ner till Flyinge på lördan, fan va najs! På flyinge var det väldigt roligt tills hoppningen tog slut, jävla dressyr..gash va tråkigt att kolla på!

På hoppningen fick jag se väldigt många roliga som: Maria Gratzer, Douglas Lindelöw, Emma emmanuelsson, Josefin Hansem, Niklas Arwidsson...

Douglas vann bland 5åringarna, har jag för mej. Damn va duktiga unghästar det finns!

Vi åkte från flyinge vid 6, så åt vi på donken på hemvägen. Mhhmm glass, så gott! Sen somna jag i göteborg o sov så gott på Kevin hela vägen hem, hehe

 Här sov jag så gott så..;) 

  Haha snarkande Ida..:P 

Niklas Arwidsson

Helt, ärligt min kamera känndes rätt liten när jag såg denna snett nedanför mej.. 

  Jossan:)

Orkade inta ladda upp så många bilder, ni får kolla på fb;)

Idag tog jag och Therese bussen till skolan, fick vänta 40 min i håby på nästa buss så då var vi ute och tog lite kort. På eftermiddan var hela klassen på Nordens Ark, det var riktigt coolt! Bara varit där när jag var pytteliten så ja kommer inte ihåg det.. Coolast var iaf ugglan, så jävla sööt! Var som en liten bebis:):)

Så himla skönt att gå kort dag på tisdagar! I skolan har vi bara haft biologi i 3 timmar sen moppade jag och Therese hem. Det blåste nått så enormt mycket, körde i salom hem..^^

Jo just de, jag och Therese satt och lyssnade på musik hela vägen hem, asnajs! Bara att hon bytar låt hela tiden..haha! När jag lämnat Therese kollade jag ut över havet och såg så högt vatten det är. ´Vart tog bryggan vägen? Såg rätt kul ut när repen till båtarna satt under havsutan och vissa bryggor stog under vatten.

Nu har jag precis slängt i mej en billys och ska ut och rida några hästar nu. Efter det ska jag antaglien till mormor o morfar och äta middag, men har inte bestämt mej än.

Om ni vill veta en toppensak så läs detta: Vi har håltimma i tre timmar imorn, börjar 12.50

Jag springer in på skolans toalett med en stor klump i magen. Allt klotter, det smutsiga
golvet, den krossade spegeln och den äckliga stanken får mej att vilja spy. Jag klarar inte av mer! Nu är jag 13 år och mitt liv har ingen mening. Så länge jag kan minnas har jag känt mej ensam, osynlig och ful. Jag kollar länge i den krossade spegeln och funderar på hur jag ser ut. Jag drar upp luggen och kollar på alla mina ärr i pannan.

     Jag torkar mina tårar och smyger försiktigt
ut från toaletten. Det är som vanligt mängder med elever i den långa korridoren
som leder till den hemska matsalen. Fiskpinnarna smakar som all annan mat i
skolan, det är lika vidrigt och slafsigt som vanligt.  Jag kollar mej runt i matsalen, sen går jag och sätter mej i ett hörn så som jag brukar sitta i dag efter dag.  Jag tvingar i mej maten eftersom jag inte vet om jag får något när jag kommer hem. Så fort jag ätit upp skyndar jag mej där ifrån.

          Jag knuffas fram i korridoren, det känns
som ingen ser mej. Jag tvingas hela tiden skynda mej undan så att ingen går in i mej. I klassrummet är det som det brukar, stökigt, högljutt, varmt och bara av hälften av klassen är närvarande.

          Jag sätter mej längst fram, helt själv. Ingen annan vill sitta bredvid mej. Tystnad uppstår i klassrummet när den gnisslande dörren rycks upp. Mina tankar virvlar runt i mitt huvud. Vad kommer hända idag?

          Han stiger sakta in i salen och sveper blicken över alla i klassrummet, alla utom mej. Han för ner handen i sin högra ficka på sina slitna gamla jeans och gräver efter en krita. Ännu en gång sveper han blicken över klassrummet. Han vänder sej om och skriver så hårt på tavlan att ett högt gnisslande ljud från kritan skär in i mitt huvud.

           Jag tror att detta kommer bli yttligare
en hemsk kemilektion. Man vet aldrig vad kemiläraren han kan hitta på. Förra veckan fick han lilla oskyldiga Lisa att gråta. Jag vet inte varför hon grät eftersom han tog med henne in i skrubben längre ner i korridoren. 

           På tavlan står det ”LÄXFÖRHÖR”. Ett svagt viskande ljud börjar gå i klassrummet, ingen verkar veta att vi hade läxa. Jag är inte säker på om han berättat det. Jag har iallafall läst det vi gick igenom förra lektionen.  

-  Hur många neutroner och protoner finns det i helium?

Jag räckerupp handen men han låtsas att inte se det, jag stäcker mej extra högt för att
få svara på frågan. Han höjer rösten och skriker:

-  Anna, har du inte läst läxan?

Hon sänker blicken ner mot golvet. Kan hon inte detta? Det är ju otroligt enkelt, han gick ju igenom detta med oss på förra lektionen.

-  Är det någon som över huvud taget har läst läxan?

Ingen vågar svara. Åter igen räcker jag upp handen, men förståss ser han det inte.  

          Varför ser han inte mej?
Jag vill visa allt jag kan, men jag får aldrig chansen. Det enda jag får är ärr, jag har ärr både i min panna och djupt in i hjärtat. Ärren blir djupare och djupare för varje dag och dom kommer alltid finnas kvar.  Jag går runt med en klump i magen hela dagarna.  Kommer klumpen någonsin försvinna eller får jag leva med den hela livet?

          Lektionen slutar och alla går snabbt ut ur klassrummet. Jag skyndar mej att skriva klart mina anteckningar. När jag kollar upp ser jag att alla är redan ute ur klassrummet,
även kemiläraren.  Jag plockar ihop mina böcker och går till dörren, jag trycker ner det kalla handtaget och känner att dörren är låst. Jag trycker extra hårt på handtaget och knuffar allt jag har på den stora gråa dörren.  Jag knyter mina händer och börjar slå och banka på dörren, jag börjar till och med att sparka på den. Trots alla mina hårda slag verkar ingen höra mej, tårarna börjar sakta rinna ner för mina kinder. Jag förstår nu att jag kommer behöva stanna här i detta lilla, kalla och gamla klassrummet hela natten. Ännu en gång känner jag mej osynlig och ensam.  Varför lever jag? Jag kan lika väl dö, ingen ser mej och ingen kommer att sakna mej. Mitt liv verkar inte ha någon mening alls.  Min
pappa bryr sej inte ens om mej, jag förstår att mamma stack. Nu kommer jag få sitta här hela natten i skolan, helt ensam. Jag får tillbringa natten här med
alla minnen och allt ont min pappa gjort mej.   Jag kommer aldrig glömma den gången han
smällde till mej med sitt skärp i min panna, dom ärren har jag resten av mitt
liv.  Min pappa kommer förståss inte sakna mej. Jag vill så gärna visa att jag är duktig för honom, jag vill få beröm och känna att han ser mej. Varför låste läraren in mej som efter
skoldagens slut jag kallar pappa?

          Vad jag önskar att min mamma skulle komma tillbaka och hämta mej.

Nåå vad tycker ni om min novell? Är det något jag kan förbättra?  Släng gärna en kommentar och ge mej tips, lämnar in den i slutet av dagen  (Texten blev lite konstig när jag koprierade den men tror jag rättade till det mesta)  

Idag har vi varit i Lysekil med trädgård. Vi kollade på parker, i hamnen, husen osv... inte jätteskoj men bättre än att ha lektion i skolan. När vi kom tillbaka hade vi smarrig mat som vanligt. Självklart var jag tvungen att skicka bild till Tim och läska honom. Han går ju i Lysekil och jag vet att maten inte är de bästa där...  

Som svar fick jag självklart denna bilden, smarrigt!!!

Nu ska jag ha svenska, och skriva novell. Puss