Livet finns bara där
Självklart och som om det alltid funnits
Rutinerna tar över
Vi hinner inte
Dagarna bara rusar iväg
Och vi följer med
som om vi var tvungna till det
Men vem har sagt
att vi måste springa genom livet?
Vem har bestämt
att allt ska gå så fort?
En dag kanske allting stannar upp
Inom loppet av bara några minuter
kan hela vår värld förändras
Den värld vi tar för given
De människor vi älskar
men inte alltid talar om det för
När de försvinner
finns inte längre någon självklarhet

Har ni tänkt på hur varje dag vi bara går och längtar frammåt, vi längtar efter helgen hela veckan, längtar efter lov, längtar tills vi fyller 18.. vi bara längtar frammåt. Lev dag för dag, stressa inte. Vi ska ta vara på våra liv!

MMHm! Ser det inte gott ut? Åt helvete att jag självklart inte fått smaka eller inte ens fått lukta på en kanelbulle idag..jag som trodde mamma skulle komma hem med två stora och saftiga kanelbullar, men nä så blev de ju inte..! 

Efter det förra inlägget jag skrev har jag gjort endel faktiskt. Först var jag ute och red Prince, han gick inte så bra..sparkade hela tiden, bara för att han var lat. Det bästa ärr att jag vet han inte gör det nästa gång jag rider, han får något ryck sådär emellanåt. Iaf, efter jag ridit honom hade jag ett mjukgörande dressyrpass med Dolly. Att jag hade det passet idag beror på att imorgon har jag och Dolly dressyrlektion och jag vill hon ska vara genomarbetad då så vi kan få ut mer av lektionen, smart va? Efter jag ridit mockade jag och gjorde dagliga grejer i stallet.

Jag skyndade mej in och målade alla golvlister innan jag och mamma drog till mormor och morfar på middag. Eftersom jag åkte med betydde ju de självklart att jag skulle få övningsköra dit och hem  Enligt mej tycker jag det gick väldigt bra att köra, jag blir bättre för varje gång!

Just de, maten hos mormor var megagod!! 

Nu sitter jag i soffan och pimpar min stallbok lite, den är så himla tråkig! Ska skriva ut något snyggt kort att sätta i den också var tanken. Sen ska jag försöka få fixat filmerna från Ljungby, på tiden eller?

 Ett kort på Bazandra & Bazinja jag tog lite hastigt med mobilen när jag gick förbi. 

Så himla skönt att gå kort dag på tisdagar! I skolan har vi bara haft biologi i 3 timmar sen moppade jag och Therese hem. Det blåste nått så enormt mycket, körde i salom hem..^^

Jo just de, jag och Therese satt och lyssnade på musik hela vägen hem, asnajs! Bara att hon bytar låt hela tiden..haha! När jag lämnat Therese kollade jag ut över havet och såg så högt vatten det är. ´Vart tog bryggan vägen? Såg rätt kul ut när repen till båtarna satt under havsutan och vissa bryggor stog under vatten.

Nu har jag precis slängt i mej en billys och ska ut och rida några hästar nu. Efter det ska jag antaglien till mormor o morfar och äta middag, men har inte bestämt mej än.

Om ni vill veta en toppensak så läs detta: Vi har håltimma i tre timmar imorn, börjar 12.50

Kan man annat än att älska filmen " I rymden finns inga känslor"? Den går inte att hata, damn va bra den är! Det är en sån film man ska kolla på när man vill ha sej måna goa skratt, eller hur?:) Det bästa i hela fimlen är varje gång Sams "blivande tjej" rör vid Simon..hahah vad jag skrattar!

Gilla ni inte den första gången ni kollade på den så kolla igen, den blir bättre för varje gång.. I promise!!  

Weey, sitter nu och ska börja svenskalektionen. Dock har jag inget att göra eftersom jag redan är klar med veckans uppgift (novellen). Jag får väl kolla runt och ha skoj med min data istället...hmm muuuusik!!

Sen ska jag hem´, rida och senare till kvällen ska jag måla lister..  

Bara för att jag har tråkigt får ni lite bilder att kolla på

Pöss  

Jag springer in på skolans toalett med en stor klump i magen. Allt klotter, det smutsiga
golvet, den krossade spegeln och den äckliga stanken får mej att vilja spy. Jag klarar inte av mer! Nu är jag 13 år och mitt liv har ingen mening. Så länge jag kan minnas har jag känt mej ensam, osynlig och ful. Jag kollar länge i den krossade spegeln och funderar på hur jag ser ut. Jag drar upp luggen och kollar på alla mina ärr i pannan.

     Jag torkar mina tårar och smyger försiktigt
ut från toaletten. Det är som vanligt mängder med elever i den långa korridoren
som leder till den hemska matsalen. Fiskpinnarna smakar som all annan mat i
skolan, det är lika vidrigt och slafsigt som vanligt.  Jag kollar mej runt i matsalen, sen går jag och sätter mej i ett hörn så som jag brukar sitta i dag efter dag.  Jag tvingar i mej maten eftersom jag inte vet om jag får något när jag kommer hem. Så fort jag ätit upp skyndar jag mej där ifrån.

          Jag knuffas fram i korridoren, det känns
som ingen ser mej. Jag tvingas hela tiden skynda mej undan så att ingen går in i mej. I klassrummet är det som det brukar, stökigt, högljutt, varmt och bara av hälften av klassen är närvarande.

          Jag sätter mej längst fram, helt själv. Ingen annan vill sitta bredvid mej. Tystnad uppstår i klassrummet när den gnisslande dörren rycks upp. Mina tankar virvlar runt i mitt huvud. Vad kommer hända idag?

          Han stiger sakta in i salen och sveper blicken över alla i klassrummet, alla utom mej. Han för ner handen i sin högra ficka på sina slitna gamla jeans och gräver efter en krita. Ännu en gång sveper han blicken över klassrummet. Han vänder sej om och skriver så hårt på tavlan att ett högt gnisslande ljud från kritan skär in i mitt huvud.

           Jag tror att detta kommer bli yttligare
en hemsk kemilektion. Man vet aldrig vad kemiläraren han kan hitta på. Förra veckan fick han lilla oskyldiga Lisa att gråta. Jag vet inte varför hon grät eftersom han tog med henne in i skrubben längre ner i korridoren. 

           På tavlan står det ”LÄXFÖRHÖR”. Ett svagt viskande ljud börjar gå i klassrummet, ingen verkar veta att vi hade läxa. Jag är inte säker på om han berättat det. Jag har iallafall läst det vi gick igenom förra lektionen.  

-  Hur många neutroner och protoner finns det i helium?

Jag räckerupp handen men han låtsas att inte se det, jag stäcker mej extra högt för att
få svara på frågan. Han höjer rösten och skriker:

-  Anna, har du inte läst läxan?

Hon sänker blicken ner mot golvet. Kan hon inte detta? Det är ju otroligt enkelt, han gick ju igenom detta med oss på förra lektionen.

-  Är det någon som över huvud taget har läst läxan?

Ingen vågar svara. Åter igen räcker jag upp handen, men förståss ser han det inte.  

          Varför ser han inte mej?
Jag vill visa allt jag kan, men jag får aldrig chansen. Det enda jag får är ärr, jag har ärr både i min panna och djupt in i hjärtat. Ärren blir djupare och djupare för varje dag och dom kommer alltid finnas kvar.  Jag går runt med en klump i magen hela dagarna.  Kommer klumpen någonsin försvinna eller får jag leva med den hela livet?

          Lektionen slutar och alla går snabbt ut ur klassrummet. Jag skyndar mej att skriva klart mina anteckningar. När jag kollar upp ser jag att alla är redan ute ur klassrummet,
även kemiläraren.  Jag plockar ihop mina böcker och går till dörren, jag trycker ner det kalla handtaget och känner att dörren är låst. Jag trycker extra hårt på handtaget och knuffar allt jag har på den stora gråa dörren.  Jag knyter mina händer och börjar slå och banka på dörren, jag börjar till och med att sparka på den. Trots alla mina hårda slag verkar ingen höra mej, tårarna börjar sakta rinna ner för mina kinder. Jag förstår nu att jag kommer behöva stanna här i detta lilla, kalla och gamla klassrummet hela natten. Ännu en gång känner jag mej osynlig och ensam.  Varför lever jag? Jag kan lika väl dö, ingen ser mej och ingen kommer att sakna mej. Mitt liv verkar inte ha någon mening alls.  Min
pappa bryr sej inte ens om mej, jag förstår att mamma stack. Nu kommer jag få sitta här hela natten i skolan, helt ensam. Jag får tillbringa natten här med
alla minnen och allt ont min pappa gjort mej.   Jag kommer aldrig glömma den gången han
smällde till mej med sitt skärp i min panna, dom ärren har jag resten av mitt
liv.  Min pappa kommer förståss inte sakna mej. Jag vill så gärna visa att jag är duktig för honom, jag vill få beröm och känna att han ser mej. Varför låste läraren in mej som efter
skoldagens slut jag kallar pappa?

          Vad jag önskar att min mamma skulle komma tillbaka och hämta mej.

Nåå vad tycker ni om min novell? Är det något jag kan förbättra?  Släng gärna en kommentar och ge mej tips, lämnar in den i slutet av dagen  (Texten blev lite konstig när jag koprierade den men tror jag rättade till det mesta)