Har en bästa vän som jag kännt hela livet, hon finns där för mej i alla lägen. Det är Therese jag snackar om, den underbara och härligt goa Therese. Älskar dej  

Jag har det bra, har ännu en bästa vän. Har kännt henne sen hon började rida Ariella för 3 ½ år sedan. Vi har mängder med härliga minnen som finns kvar hela livet. Är självklart glada och oslagbara Kristin- Blixten McQueen jag talar om. Älskar dej  

  Sen får jag inte glömma denna härliga pricken, min underbara pojkvän! Har varit tsm i 4 månad och allt är bara toppen! Du är världens bästa kille, älskar dej  

Jag vet inte varför jag fick denna iden just nu men jag måste bara få skriva lite, va sägs om att jag berättar om mitt liv med de olika tävlingshästarna jag har haft?

Orkar du läsa?  

Redan som bebis var jag hästtokig, mamma brukar alltid säga att jag satt på hästarna innan jag kunde gå. Kommer ihåg alla de gånger mamma var ute och red i skogen, jag satt bara hemma och väntade på att jag skulle se henne nere vid grusvägen så jag skulle kunna springa ner och få rida den lilla biten hem. Minns sorgen jag hade när mamma sa "nej, inte idag" och jag fick gå hem igen..

När jag var runt sex år blev min favorithäst Sandie, jag ville alltid rida henne. Det bästa av allt var att Sandie älskade mej lika mycket som jag älskade henne. Mamma tyckte givetvis jag var för liten för att rida "strora" Sandie, så därför köpte vi Ariella. Det var några månader efter jag fyllt åtta som vi åkte för att provrida Ariella. Många tror ju Ariella alltid varit den snälla ponnyn, men det var hon verkligen inte då. Hon stack förbi hindrena och jag var nära på att åka av, men balansen var inte sämre då- jag satt kvar varje gång! Ägarna till Ariella var väldigt förvånade och sa att dom aldrig sett en tjej på åtta år vara så duktig på att rida. Jag vet inte av vilken anledning jag ville ha denna lilla jävliga ponnyn, men hon åkte med oss hem i transporten. Jag hade köpt en B-ponny som gick med huvudet skithölgt, slängde alltid av mej under mina hoppass, rädd för trafiken, skena iväg med mej..Detta trodde ni inte om lilla Ariella va?

Jag utvecklades så himla mycket av att rida Ariella, efter ett år var vi som gjorda för varandra! Kommer aldrig glömma alla vinster och placeringar vi haft ihop. Vi tävlade bara till L:B, tyvärr så hade Ariella inte mer kapacitet eftersom hon var för gammal. Det finns bara en som lilla Ariella   Är väldigt glad att Ariella fortfarande går hemma på gården och jag kan sticka ut i skogen med henne när jag får lust! Nu handlade allt bara om Ariella, var inte riktigt meningen... jag tävlade faktiskt Cindy upp till L:B också, var väldigt roligt men hon var aldrig min typ av häst.

När jag var runt tio år fick jag äntligen ut och tävla på Sandie, min älskling. Helt ärligt utan min tränares peppning av att Sandie kunde hoppa tror jag mamma hade gett upp hoppet...Sandie hoppade som en kråka, shit dom sprången hon gjorde, jag glömmer nog aldrig dom^^ Men ni som sett Sandie hoppat vet ju vilken fin hoppteknik hon har nu i dagens läge. Jag och Sandie har gått så långt tillsammans, vinster i nationell MsvB, DM-mästare, vinnare sveland cup...och många fler, vilken stjärna jag har!:) Är väldigt ledsamt att jag är tvungen att sälja henne, är på sätt och vis glad att fortfarande få rida henne, hon är så himla underbar! Efter att ha ridit henne regelbundet i tio år kommer det bli många tårar när hon åker till sin nya ägare...

Glömde säga något om att jag fick Sally när jag var elva eller något. Vi visste aldrig att Sally kunde hoppa såhär bra, hon har gått lika långt som Sandie men på en kortare tid. Sally är en otroligt härlig häst, hon och Sandie har alltid varit mina älsklingar.  

Sally var en väldigt het ponny i början, stack ofta med mej i skogen och när jag hoppade. I dagens läge sittar jag och galopperar med full kontroll på stora åkrar och hon älskar att hoppa och tänker inte tanken att sticka. Det var mycket jobb med Sally, men det var de värt! Hon blev ju en fantastisk hopponny! Är ju tyvärr tvungen att sälja Sally med, fan vad jag hatar att behöva sälja mina hästar.. vill krympa 10 cm och gå ner 10 kilo i vikt igen, då vet jag att jag hade varit med bägge två i SM nu. Det är verkligen en dröm, att komma till SM. Vilken känsla det måste va? Tur att jag har hoppet om Dolly nu!

När jag var tio år föddes ju Bazindra också, min bebis! Hon har alltid varit min häst, från dag 1. När Bazindra blev äldre började drömmarna om att ut och tävla henne. Mamma skrattade bara åt mej, hästen kunde ju inte hoppa..eller hoppa kunde hon men inte precis på det bästa och smartaste sättet..;) Förra året började Bazindras tävlingsliv, hon gick från L:D till L:A på ett år, nästa helg ska jag debutera 120 med henne...ohh så spännande! Hoppas inte det ska vara några problem eftersom hon gått 115 felfritt. Bazindra har blivit rätt duktig nu, skönt att veta att jag lärt henne helt själv! Eftersom hon är rätt komplicerad att rida så är de knappt några andra som ridit henne, ingen annan som hoppat henne..hmm någon som vågar testa?  

Nu får jag berätta lite om Dolly också. Jag har haft henne sen vintern för två år sedan. Vi visste att Dolly kunde hoppa när vi köpte henne men inte såhär bra och högt som hon går nu. Dolly är en klippa, har så många fina vinster ihop! Jag hör ofta att jag och Dolly passar perfekt ihop, är väldigt glad över att höra det eftersom jag också tycker vi gör det. Vill väldigt gärna komma till SM med Dolly, det krävs två felfria 130 vilket vi kommer klara med lite träning till! Måste berätta att i början när vi köpte Dolly ångra jag mej nästan, hon var så sur, brötig, vägra på tävlingar...men sen vände allt och vi rusade upp i klasserna!

Jag älskar alla mina hästar, känns extra bra när jag vet att det är jag som har lärt alla. Jag är en äkta tävlingsmänniska och det kommer jag alltid att vara! Mina hästar är bäst, det kommer dom också alltid att vara;) Jag har fantastiska vänner, men ingen slår mina hästar, Loooove!

Nästa år börjar jag även tävla Prince, det ska bli grejer! Eller vad tror ni?

Nu är jag tom på ord, älskar er som orkat läsa hela texten!

Det blev inget inlägg igår eftersom jag var ute och åkte båt med Kristin och hennes familj, det var skitskoj! Först åkte vi till Fjällbacka och åt glass, en riktigt god mjukglass med en lakritskula o lakritsströssel blev det för mej. Det var första gången jag åkte så långt med båten faktiskt, bara vart i Hamburgsund innan^^ En bit efter Fjällbacka stannade vi och grillade, även det var väldigt gott. På kvällen åkte vi hemmåt, vi hade tänkt att sova i båten men eftersom vädret såg mörkt ut fegade Eva & Peter ur så jag och Kristin sov där själva. Vi spelade Uno, åt godis, pratade och myste.

Imorse började vi med att äta godis igen, hihi, sen gick vi och tog oss ett morgondopp i det iskalla havet- uppfriskande!

Senare idag har jag ridit alla hästar, varit ute och galopperat på en stor stubbåker med alla hästarna utomPrince, är så jävla underbart! Prince fick sej ett pass i paddocken, han var halft galen idag 

Om en liten stund ska jag åka och gratulera Marcus som fyller 21 år idag, GRATTIS! Får göra ett gratulatinsinlägg senare men nu hinner jag inte..måste ju slå in hans present;)

Pöss på er alla